Dansen i Göteborg har på ett lite oväntat sätt hamnat mitt i kulturdebatten, denna gång som ett hotat konstverk av Göteborgskoloristen Nils Nilsson. Jeff Werner har i en skarp artikel här i GP visat på verkets betydelse ur konstnärlig synvinkel och starkt ifrågasatt att fresken skall förstöras. Detta inlägg tar istället sin utgångspunkt i konstverkets symboliska betydelse för danskonsten och kvinnokampen.

Jag tillhör själv de kvinnor, som fick förmånen att gå på denna utbildning, som ursprungligen skapades för att ge även kvinnor en möjlighet till högre utbildning – att ta studenten och kvalificera sig för universitet. Flickläroverket grundades 1929, bara åtta år efter att kvinnor i Sverige för första gången deltagit i ett riksdagsval. Tanken då var radikal och mötte hårt motstånd, bl a fanns det politiker som menade att skolan borde ha en inriktning mot hushållskunskap. 

Varje år framfördes dans av eleverna framför just denna målning och dansen hade, när jag gick där en framskjuten position på skolan liksom andra former av fysisk aktivitet. Detta hade stor betydelse för min egen konstnärliga utveckling och senare yrkesval att bli dansare och koreograf. Det fanns på skolan också en självklar inställning att kvinnor hade en plats och skulle ta för sig i yrkeslivet, drivkrafter som haft betydelsen för en hel generation, som kom att prägla kvinnorörelsen, oavsett om man kallade sig feminister eller bara förverkligade sin egna drömmar och ambitioner, många på ledande poster inom den akademiska och konstnärliga världen.

Under mer än tjugo år har jag arbetat för att Göteborg skall få en koreograf / dansarutbildning på Universitetsnivå, det har gått trögt. Man har från Göteborgs Universitet sagt att det legat i röret, men varje gång har något annat prioriterats. Dans som självständigt konstnärligt uttryck är den enda konstform som idag saknas inom den konstnärliga fakulteten. T o m Västra Götalandsregionens gällande kulturplan har haft som en viktig målsättning att få till stånd en sådan utbildning. Att Konstnärliga fakulteten nu när rivningen snart är ett faktum ”utreder frågan” om bevarandet av fresken Dansen förefaller ju mot denna bakgrund vara symptomatiskt.

Göteborg är en framgångsrik dansstad, här finns Göteborgsoperans internationella danskompani samt spännande och nyskapande dansscener som 3:e våningen och Atalante. Flera generationer fria koreografer tar plats, det t o m forskas kring dem inom kulturvetenskapen..

Varför finns då inte Danskonsten som konstnärligt uttryck inom den Konstnärliga fakulteten. Det borde vara självklart!

Om det viktiga konstverket ”Dansen” kommer att räddas vet vi inte ännu. Vi danskonstnärer efterlyser dock ett klargörande svar från Konstnärliga fakulteten angående dansens framtid inom akademin? Eller skall det också undanröjas i en utredning …

2022-11-14

Gun Lund,
Koreograf och dansare
Konstnärlig ledare för dansscenen 3:e våningen